I dag känner jag att jag har ett behov av min mormors närvaro....

Dagen känns redan väldigt tungt, å jag känner att jag bara skulle vilja fara till dej å bli ompysslad... så där som dom gamla goda tiderna, då du på morgonen hade lagat goda tehkakor och bjöd på gott teh vid sidan om... sen kunde vi gå ut på stan å köpa oss lite fika under dagen... senare mot kvällen brukade du pyssla om mina fötter... ta ett fotbad, måla naglarna... först underlack, sen rött lack och sen överlack... :-)

Jag saknar dej lite extra i dag... Jag saknar ditt leende, dina lugna ord... dina kramar... jag saknar hela din underbara personlighet... Du betydde så mycket för mig... Med dig kunde man prata om allt, du lyssnade verkligen... Du kunde sitta där och bara lyssna, utan att döma eller någonting... bara lyssna... och det betydde så mycket för mig...

Jag vet att det är ett tag sedan du lämnade oss... men saknaden är fortfarande stor....

Du brydde dig om alla, spec alla barnbarnen. Vi var ditt guld...

Jag minns när vi var små och någon utav syskonen fyllde år, då hade du även med en liten present till oss andra, så det inte skulle bli så orättvist... Du var så omtänksam...

Alla goda minnen med dig... när vi bilade ner till Arbro... när jag hade bråkat med mamma och jag rymmde hemifrån till dej barfota, då du tog emot mig med ett skönt fotbad och bullar och mjölk!

Du var verkligen den perfekta mormorn, och en underbar vän!

Du kämpade gott.... och jag förstår när du tog det valet att lägga ner stridsyxan... "Nu är jag redo" var dom ord du sa... Du var aldrig rädd för döden... Du var mer orolig hur vi vid din sida skulle ta det... Du ville vila in i frid, inte kämpa nå mer... och vi förstod alla...

jag älskar dej så mycket...

cancern må ha tagit ditt liv... men den kommer aldrig att ta den spec plats du alltid kommer att ha i mitt hjärta!

Vila i frid Märta Elisabeht Toll Carlsson

Havajo mommo Havajo....