Long time no hello hello

Jo jag vet... Jag är sämst att uppdatera min blogg... Även fast jag sa för typ några inlägg sen att jag ska skärpa mig... men skit samma... nu lovar jag inget :-) jag skriver när jag känner för det.. så LIVE WITH IT!!! :-)

Det har varit en kaotisk tid... mycket har hänt... sen har det inte hänt nå alls.... åsså händer det igen... å så kan vi slänga in lite fötter i det... :-)

Det har varit mycket med skolan.... mycket (eller lite) med jobbet... å mer här hemma...
Har inte riktigt fått ro i kroppen av alla händelser så det har helt enkelt blivit kaos...

(ni får ursäkta om jag skriver med osammanfattande meningar, men nu rullar bara tanketåget som på räls, så vad som hellst kan ploppa upp)

Vet inte riktigt vart jag ska börja.... ska jag börja från då det startade till nu... eller ska jag bara berätta om mitt liv i dag...? hmm... 

Jag tror jag gör så att jag bara tar kortfattat om dåtiden... lite mer om nutiden... å framtiden får ni helt enkelt läsa om i morgon (eller då jag känner för att skriva igen)

Dåtid

(någon gång i början av hösten, slutet av sommaren)

Jag var påväg till jobbet då jag helt plötsligt tappade andan.... paniken steg i mig och mitt hjärta slog orytmiska slag. Hela min kropp ville bara sjunka ihop, och det var med nöd och näppe som jag lyckades svänga av vägen och ställa mig på en P-plats... 
"Ni vet i en sådan här tecknad film där, när man har slagit sig, så kommer det stjärnor som flyger runt ovanför din skalle?" Ungefär så var det för mig, fast byt ut stjärnor mot kännslor och tankar.

VARFÖR!? VARFÖR!? VAD VILL DU!? SLUTA!!!! PATETISK!! OTILLRÄCKLIG!!! KOMMER ALDRIG NÅ MÅLET!! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHHA!

Det var helt enkelt bara CRAZY! 

Nutid

(11 november 2008)

Jag mår bra .-) Jag är jag i dag! :-) Jag tar dagen som den kommer, och försöker inte att utspela framtiden i dag när i dag är i dag, och framtiden är i morgon!
Självklart kommer tankarna, men jag håller på att arbeta med dom.... med mig själv... Jag vet att jag har en lång väg farmför mig... Men jag har kommit en bit... jag har lyckats komma förbi starten, och nu blickar jag framåt för att hitta mållinjen :-)
Och det vill jag lova... det är inte ett race på öppen mark... snarare en utav dom jobbigaste, snårigaste, blötaste, terräng-maratonet jag någonsin behövt springa! Men i denna tävling är det bara jag och mig själv som springer, så vi kan ta det i våran egen takt, vi kan sakta av då vi känner för det... vila en stund... dricka lite vatten... å sen fortsätta.... för hey, vi kommer ändå vinna det här i slutändan! :-) (ehh...schizo?)  


Framtid

Mitt mål? Ja vad är mitt mål... och VART är mitt mål...???
Det kan jag ju inte svara på eftersom jag inte ska tänka på framtiden så mycket... Jag håller på att skriva mitt manus, utan tankekarta... så därför är jag i totalt omedvetande om vad som komma skall...
Men ett är säkert; på dom sista raderna ska det stå;
 "Åsså levde hon lyckligt i alla sina dagar!" SLUT :-)
Men som sagt, det är en lång väg dit.... men början är avklarad och mitt race är nu igång :-)


Personer som är skyldiga till att jag mår bra i dag, dessa vill jag tacka:

Jonas (Du förstår, du hjälper och du stöttar! Du är min krycka! och jag älskar dig så fruktansvärt mycket!!!) Tack!!

Mamma och Pappa
(ni finns alltid där för mig med öppna armar) Tack!!

Joakim, Niklas, Stina
(vad hade jag gjort utan er? Jag behöver bara tänka på er så fylls hela min själ av lycka) Tack!!

Mina vänner
(ni vet vilka ni är, så ta åt er!!!) Tack!!

Mina djur (ni känner när jag mår dåligt, ni tröstar med berörning och med eran spirit) Tack!!

Lena Olsson - Lalor (min vägledare, min GPS :-)) Tack!!


Nu ska jag springa vidare,  hoppas vi möts  på vägen :-)
*~*kram*~*

myser i sängen








 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0