3 månader och 2 dagar....

Det har nu gått 3 månader och 2 dagar sen jag förlorade min älskade vän...
3 månader av stundvis glädje och stundvis sorg.
Det är obeskrivligt hur mycket man kan sakna någon så fruktansvärt mycket. Jag har inte kunnat titta på bilder av honom ordentligt, och dom små glimtar jag tagit har suddats igen av tårar.
Det sticker till i mitt hjärta varje gång jag tänker på Svarten. Det är som ett svidande sår i hjärtat som gör ont då man råkar komma åt det...

Drygt en vecka efter att Svarten gick bort ville jag börja titta på andra hästar... inte för att någon skulle ersätta hans plats, utan mer för att jag höll på att gå sönder. Att hela tiden gå omkring hemma utan att få min dagliga dos av häst gjorde mig tokig! Jag gick från ett liv av glädje, lycka, vänner, kännslan av att få vara hos någon som man visste ALDRIG skulle såra en, till ett liv av bitterhet, rastlöshet och ensamhet. Jag ville ha tillbaka mitt liv! Min glädje! Mitt välbefinnande! Jag ville ha tillbaka den underbara kännslan jag hade varje gång jag var med Svarten!

3 hästar hann jag titta på, varav en som jag fastnade lite extra för... en häst som säkert kunde få tillbaka mitt självförtroende. Vi var väldigt nära att köpa... men insåg sen att priset var för högt för våran ekonomi.
Bitterheten spred sig och rädslan att gå tillbaka till mörkret började gnaga mig i nacken. Samtidigt som mina tankar började snurra runt...

Varför ville jag ha en häst så snabbt?
varför kunde jag inte vänta?
Var verkligen mina kännslor sanna mot mig?

Har insett nu på senare tid att enda anledningen att skaffa en ny häst, var för att jag var desperat! Jag var rädd! Jag var bitter och jag ville inte må så här dåligt! Jag ville inte att någon skulle ersätta Svartens plats, jag ville att någon skulle ersätta hur jag mådde... och med den "uppenbarelsen" insåg jag att det är inte rätt att skaffa mig en ny häst... inte nu iaf... för jag skulle bara jämföra den ny hästen med Svarten och jag viste att jag skulle bli besviken. För ingen, INGEN, häst kommer någonsin att få mig att känna mig lika lycklig som Svarten gjorde, det tänker jag inte tillåta! För jag vet att även den hästen kommer att lämna mig en dag... jag orkar inte gå igenom det igen...

Alla säger till mig att jag ska försöka minnas dom bra stunderna jag hade tillsammans med Svarten! VARFÖR!?!?Det får mig bara att minnas det jag har förlorat! Det jag levde för! Mitt lyckliga liv!! Det jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka!

Jag har haft många hästar som har en stämpel i mitt hjärta... Balett,Karum, Diskant, Sunnan, Svedjepojken, Charlie, Posse, Frippe, Beiliz, Astra, Spirit, Cara... Men INGEN som gett mig så mycket som Svarten gjorde! Innan han var min och gick som en sur gammal ridskolehäst i pite så fanns det något hos honom som gjorde honom speciell för mig.

Det jobbigaste med att Svarten försvann var att jag aldrig hade hunnit ledsna! Jag älskade varje minut med honom! Jag mådde så bra! Det var sällan jag ville fara från stallet! Visst, nog fanns det dagar som man kanske ville ligga kvar i soffan då det var -30 grader ute! Men det som fick en att kliva ur var ju vetenskapen om att en mil därifrån så stod Glädjen och väntade! Han kunde hålla mig varm i den kallaste kylan!

Gosh! Nu låter det som att det inte fanns någon annan än Svarten för mig... och det är väl inte helt sant... Självklart är jag lycklig med Jonas och jag älskar han oändligt och är väldigt lycklig med honom och alla våra andra djur! Samtidigt som jag inte kan rå för att känna att lyckan blev total när jag fick Svarten! Tillsammans med Svarten så fanns inga problem i världen! Allt annat försvann och det var bara vi två, jag har aldrig kännt mig så lugn med någon annan varelse som jag var med honom. 

Det gjorde sååå ont att säga upp boxplatsen, spec. då jag vet att det kommer att stå en ny häst där snart, och det kommer inte vara min. Men frågan är om det kanske gör ondare att se den tom?

Det är sjukt hur mycket jag saknar honom...

Ibland så hör jag "småflickorna" sucka över sina hästar. "åh, han gick så segt på hoppningen! Jag ska sälja honom!" "Åh, nu har han skadat sig så jag kommer inte kunna vara med på nästa tävling! Dumma häst" "Jag ååårkar inte arbeta med honom, han lyssnar ju ändå inte på vad jag säger" "Jag måste hem å sminka mig inför festen i kväll, jag skiter i att borsta av honom efter träningen" "Ne, men jag har inte tid att vara med honom längre än 20 minuter, jag ska ju till en kompis!" Till dom vill jag bara skrika HÅLLL KÄFTEN!! Ni anar inte hur lyckliga ni ska vara att eran häst är frisk och mår bra och gör allt ni ber den om! Mer än vad den kanske ibland är kapabel till! Ni som tror att era hästar är maskiner som ska ta er till berömmelse förtjänar inte att ha häst!!! 

ja...typ...

3 månader och två dagar har gått...
I dag gör jag prakitk på ridskolan i råneå, det känns bra att få göra något om dagarna, i stället för att sitta hemma och låta tankarna ta över. Det känns bra att ha en mening med livet... känna att man har en betydelse.
Den 19:e ska jag fara ner och göra intagningsprovet till hippologen. Inga ord kan beskriva hur mycket jag vill komma in på den utbildningen! Jag vill lära mig mer om hästar! Jag kan inte få nog! Det här är nästa steg! Jag vill utvecklas! GIVE IT TO ME!! ehm...ja... 

Mitt liv är som en bergochdal-bana just nu... det finns ljusa stunder, men ibland stupar det ordentligt, och ibland kittlar det i magen och man vet inte om man bör skratta eller gråta...

I dag tar jag en dag i taget....


Kommentarer
Postat av: Karin (kund fr pearlshop, malmudden)

Lycka till på provet i Flyinge. Jag ska hålla tummarna så mycket jag kan.

2010-05-14 @ 21:26:04
Postat av: Nina

Hej Frida. (Nina, chaufför från igår)

Jag läser detta inlägg, och har inte läst något annat men genom dina ord kan jag bara ge dig en stor förståelse och igår när jag frågade vad hästen hette såg jag ditt sår, och ville inte riva upp det mer. Jag förstår hur du känner. Jag förstår saknaden och sorgen. Förlorade "min" häst för 1½år sedan vilket tog mig hårt. Jag vill bara säga att jag finns här och att du verkar vara en härlig tjej med mycket att ge!



Stora kramar /Nina

2010-05-30 @ 19:29:51
URL: http://nmisaxon.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0